A lost and recovered star - in memory of Sebastian Näs

När man i dystra tider som dess funderar som bäst på livet och dess mening, började jag plötsligt skriva igen. Kanske detta kan bli en bra låt om man får till bra instrument till. Vem vet.

A lost and recovered star
During that time when the autumn silently comes crawling
As its wrapping its cold around your neck
Holding a deep breath hidden behind beautiful colours
While the trees adorn their splendid robes
one last time before the naked winter

During that time there were a star on earth
as sparkling and awake as those trees
who chose to walk along the light
and left us all with heavy sorrow
A star was lightened in the sky
it took the most valuable place of all
shaping our senses with memories
memories of you, our lost, and recovered star

Today the snow came falling
Just as white and untouched as our memories of you
Just as whirvling and wild as the worst of storms
I couldn't helo but thinking of you
To see you in the white gust

Yesterday there were a star on earth
as sparkling and awake as that snow
who chose to walk along the light
and left us all with heavy sorrow
A star was lightened in the sky
it took the most valuable place of all
shaping our senses with memories
memories of you, our lost, and recovered star

Even though our memories are beautiful
no memories can ever cover our greif over you
to every morning be remembered of the hole you left behind
consumes every human you've ever known
Your real person are so much more than our thousands of memories

Memories of a star who lived on earth
as sparkling and awake as every dream
who chose to walk along the light
and left us all with heavy sorrow
A star was lightened in the sky
it took the most valuable place of all
shaping our senses with memories
memories of you, our lost, and recovered star

A star was lightened in the sky
it took the most valuable place of all
shaping our senses with memories
memories of you, our lost, and recovered star



Vår förlorade och återfunna stjärna

Under den tiden när hösten sakta kommer smygandes
När den sveper sin kyla kring din nacke
Håller ett djupt andetag gömt bakom vackra färger
När träden smyckar sin praktfulla skrud
en sista gång inför den nakna vintern

Den tiden fanns en stjärna på jorden,
lika strålande och vaken som de träden
Som valde att gå med ljuset
Och lämnade oss alla med tung sorg
En stjärna som tändes på himlen,
tog den mest betydande av alla platser,
och smyckar våra sinnen med minnen
minnen av dig, vår förlorade och återfunna stjärna.

Idag började snön falla
Lika vit och orörd som våra minnen av dig
Lika virvlande och vild som den värsta storm
Jag kunde inte hjälpa att tänka på dig
Att se dig i de vita byarna

Igår fanns en stjärna på jorden,
lika strålande och vaken som den snön
Som valde att gå med ljuset
Och lämnade oss alla med tung sorg
En stjärna som tändes på himlen,
tog den mest betydande av alla platser,
och smyckar våra sinnen med minnen
minnen av dig, vår förlorade och återfunna stjärna.

Även om våra minnen är vackra
kan inga minnen täcka över vår saknad efter dig
att varje morgon påminnas om hålet du lämnat
tär på varje människa du någonsin känt
Din verkliga person är så mycket mer än våra tusentals minnen

Minnen om en stjärna som fanns på jorden,
lika strålande och vaken som varje dröm
Som valde att gå med ljuset
Och lämnade oss alla med tung sorg
En stjärna som tändes på himlen,
tog den mest betydande av alla platser,
och smyckar våra sinnen med minnen
minnen av dig, vår förlorade och återfunna stjärna.

En stjärna som tändes på himlen,
tog den mest betydande av alla platser,
och smyckar våra sinnen med minnen
minnen av dig, vår förlorade och återfunna stjärna.


Text skriven idag, 2010-09-29, av Maja Nilsson


In memory of Sebastian "Basse" Näs.

Från lycka till sorg

Det enda jag kan känna just nu är att världen verkligen inte alltid är som man tror. Ett liv är så väldigt mycket skörare än vad man tror att det är, och det kan klippas av på en miljondels sekund. Att någon så fin plötsligt bara är borta, känns både ofattbart och konstigt tomt. Det får en att mer än någonsin uppskatta det man har, och samtidigt tänker man tillbaka på det man hade, eller kunde ha haft.
"Man saknar inte kon, förrän kon har lämnat båset". Det är alldeles för sant för att vara roligt. Tänk vad många man inte håller kontakten med som man ändå kommer att sakna med ett stort gigantiskt hål i hjärtat. Tårarna har runnit både länge och väl vid flera tillfällen. Och flera gånger undrar man hur det kommer sig hur man kan sakna någon som man egentligen inte hade en så välutvecklad kontakt med. Det enda jag minns av dig är ditt ständiga leende och din skämtsamma attityd som alltid smittade av sig. Sen att du snusade var en sak man kunde leva med... Ingen är någonsin värd att berövas livet vid så låg ålder, hur det än sker.
Jag förstår nu hur snabbt något vackert kan försvinna. Ett liv är alltid vackert, vem eller vad det än handlar om. Men det är alltid så mycket svårare när det är de unga som märks ut. Och samtidigt, om jag känner en så stor sorg efter din bortgång, hur ska då inte dina närmaste känna sig?
Mina tankar går oavkortat till dina nära och kära, de vet själva vilka de är. Och jag hoppas att de vet att jag alltid finns tillgänglig för dem.

I denna fruktansvärda sorg känner jag med alla som på något sätt berörs, däribland jag själv, och hoppas att ni förlåter mig min själviska sida.

Tack till mina arbetskompisar, till min familj, och framför allt till Kim som alltid erbjuder den värme och trygghet som man behöver i liknande situationer. Tack för att ni finns.

//Maja

Ridning på bästa hästarna! :D

Först ut var lilla Queenie! Red en liten sväng upp till Östberg och tillbaka med inslag av både trav och galopp. Hon skötte sig som vanligt jättebra! På tillbakavägen fick Julia skritta av henne. :) Vi måste helt klart komma iväg till ridskolan och låna nån häst så vi kan rida ut tillsammans. Första gången kan jag rida lillan och Julia låna nån annan, och sen kan vi göra tvärt om också nån annan gång. Men då måste man få tag på Emelie så att man kan fråga om att låna häst, och det har ju visat sig halvt omöjligt...

Efter att jag ridit Queenie var det iaf dags för premiärturen på Konjack utan ledare!!!
Och tänka sig att han sköter som om han aldrig gjort nåt annat! :D Han knallade på så fint både före och efter Queenie (som Julia ledde med bara som sällskap). Kim och Kusinen var med också och både filmade och tog kort! UNDERBART! :D







Och jag är så glad och stolt så jag kan spricka! :D Red ca 10-15 minuter på en liten runda vid gården bara. Och påväg hem blev det ca 20 travsteg också! :D

Och det var så kul att känna skillnaden från ponnyn till Konjack, både på höjden, steget och längden! Konjack har ju typ dubbelt så lång hals som Queenie! xD Jättekonstigt känns det! Men heeeeeelt underbart! :D

Puss å kraam!
Älskar dig Kim <3

Early update! Money....

Ja, nu när jag bestämt mig för att komma igång är det ju lika bra att faktiskt skriva direkt!
Skickade nyss iväg 11683 kr i räkningar... Känns inte helt okej. Hade varit 3000 mindre om jag inte betalat av lite på skatten också. Har ju skattesmäll på 5777 att betala så jag skickar iväg 3k nu och resten nästa månad, så blir det inte så mycket direkt.
Men fasiken vad pengar det kommer gå nu alltså! Det är dessutom tre räkningar på autogiro som ska dras också den här månaden, vilket blir ca 2500 totalt. Oh, kommer vara fattig sen... Dessutom kommer höet på onsdag så där ryker 8000 till, sen är det 90-dygnsavgiften som kommer om nån månad som är på ca 9000, och sen är jag skyldig veterinären en massa pengar sen i somras... URS säger jag bara! INTE KUL! Jag fick dålig lön den här månaden också eftersom att jag inte hann rapportera sista dagen jag jobbade innan tidrapporterna var inskickade... Suck. Nästa månad borde det ju bli lite mer då, men damn, det är ju länge tills dess! :s
Jag HATAR pengar!!! Vore mycket bättre att ha det som förr då allt var byteshandel. Tänk er själva, jag odlar sallad, får kött och makaroner av nån annan osv... Men daaaah! Det kommer ju aldrig hända igen! Och snart har vi inte råd att gå till sjukhuset heller! Jävla högerregering...
Nu ska jag samla mig och bege mig till stallet tror jag. Hästarna slipper ju iaf bli dyngsura idag, till skillnad från igår när det nästan hade regnat igenom täckena. BLÄ!
Puss å kraam!
Älskar dig Kim <3

Skärpning!

Ja, ungefär så känns det... Det har hänt alldeles för mycket sen sist för att förklara det mer ingående, så jag drar lite i snabba drag...

Kaptain Highjack är född! Den femte maj såg han dagens ljus för första gången, och han är en helt underbar liten krabat! Kandi är återigen dräktig, den här gången med Saigon (www.tullstorp.nu) och beräknad nedkomst är den sjuttonde juni, lite väl sent med så blev det.
Jag och Kim bor numera i Svenstavik i mammas radhus som vi hyr. Vi har en inneboende som heter Kusinen, eller ja, Jocke egentligen men det blir så förvirrat för ingen vet vem man menar om man inte säger Kusinen. Det blev alltså inget hus för oss, vi har tittat på flera stycken men det var inte riktigt bra något av det, långa historier som alla ni som läser här förmodligen redan känner till.
Hästarna bor i Kurt och Evas stall igen - vilket känns helt underbart! Jätteskönt att ha alla fyra under tak och i varsin box på natten! Kurt hjälper mig med utsläpp de dagar jag jobbar så det känns som om det funkar jättebra! :)
Jag fick jobbet hos tjejen som jag var på intervju hos, trivs kanonbra och har en fast heltidstjänst! :)
Ja, det var en snabb resumé av läget!

För tillfället har jag inte så mycket mer att säga, än att jag är less på pojkarna som bos i ett rum på varsin våning i samma hus och ändå pratar via skype över datorn... Haugen är iofs också med i samtalet nerifrån Eskilstuna men det känns lite överdrivet.
Själv har jag haft fullt upp ett tag känns det som, men det blir väl vad man gör det till gissar jag. Sitter för tillfället endast iförd handduk efter en lång och skön och VARM dusch och var egentligen påväg mot sängen när jag insåg att jag ville blogga... Så det kan gå!
Idol är ju igång igen och bara det inspirerar ju till allt möjligt! Fantiserar fortfarande om att ställa upp, men det blir nog aldrig av. Och hur många gånger folk än har sagt att de ska tipsa om mig till juryn så tror jag ärligt talat inte att det skulle hända. Men det lär väl vara det som krävs om man nån gång ska få tummen ur arslet... :p

NU ska jag sova! På söndag är en ridtur på lilleman (Konjack) inplanerad, så jag hoppas att väderprognosen håller i sig!

Puss å kraam!
Älskar dig Kim <3

RSS 2.0